I TED-talk pratar hjärnforskaren Lara Boyd om hjärnans neuroplasticitet. Med det menas att vi kan förändra vår hjärna strukturellt, till exempel genom förändrade kopplingar mellan hjärnceller, samt funktionellt genom att nätverk av aktivitet i hjärnan växlar och förändras. Ditt beteende påverkar, allt du gör och är med om förändrar din hjärna. Det är på gott och ont eftersom det kan leda till både förbättringar och försämringar. Boyd avslutar sitt föredrag med att vi ska gå ut och bygga den hjärna vi vill ha. Det här innebär att det är upp till oss att skapa vår tillvaro. Vi hamnar alla i oro och ältande, samtidigt kan vi göra något åt det. Vi återgår ofta till mer eller mindre dåliga vanor och det går också att förändra. Ett sätt att förändra din hjärna och ditt mående är genom meditation.
I en studie kunde man med stöd av fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) visa att meditation aktiverar kroppens parasympatiska system och dämpar det sympatiska påslaget (1). Vidare framkom att meditation leder till en ökad aktivitet i prefrontala hjärnbarken och att aktiviteten i Default Mode Network (DMN) minskar. Även aktiviteten i talamus och amygdala minskas. Interaktionen mellan centrala nervsystemet och autonoma nervsystemet påverkas redan efter fem dagars meditation. Förändringarna innebar även en lägre hjärtrytm och ökad ”heart rate variability” (HRV). Vidare skriver författarna att pranayama, andningsövningar inom yoga, också gör att det sympatiska nervsystemet dämpas och att det parasympatiska nervsystemet stimuleras.
Vad betyder det här?
Med hjälp av hjärnavbildningstekniker går det att se att meditation aktiverar vårt lugn-och-ro system samtidigt som vårt stressystem dämpas. I vårt hektiska samhälle har vi ofta en obalans mellan systemen med för mycket ”gas” (sympatiskt påslag) och för lite ”broms” (parasympatisk aktivitet). Det är därför inte konstigt att så många lider av stressrelaterade åkommor. Det finns flera studier som tyder på samma sak – att meditation har stor påverkan. Ovanstående studie tar upp att aktiviteten i amygdala minskar vid meditation samtidigt som prefrontala hjärnbarken stärks. Vid stressrelaterade besvär överreagerar amygdala och skickar ut ”falska alarm”. Det är därför positivt att området kan dämpas samt att prefrontala hjärnbarken stärks, eftersom den delen av hjärnan arbetar med att kontrollera våra känslor.
Varför är det bra att aktiviteten i DMN minskar vid meditation?
Vid flera psykiska sjukdomar förekommer en ökad aktivitet i DMN. Vid depression blir det påverkan på flera hjärnområden, bland annat i DMN (2). I en studie av Hamilton med kollegor kunde det påvisas att dominans i DMN är förknippat med negativt ältande som förekommer vid depression och lägre nivåer av mer reflektivt tänkande (3). Där för har vi mycket att vinna på att få ner aktiviteten i DMN. I en annan studie visade resultaten att meditation var mer effektivt för att minska aktiviteten i DMN än när försökspersonerna fick ägna sig åt en aktiv syssla (4). Vidare framkom att minskad aktivitet i DMN gäller oberoende av vilken meditationsteknik som används. Det innebär att det finns neurala mekanismer som är gemensamma vid olika former av meditation.
Vad innebär det att meditation ger en lägre hjärtrytm och ökad HRV?
HRV är starkt förknippat med vårt autonoma nervsystem. HRV har egentligen inget med vilken puls du har utan det kännetecknar hur mycket hjärtslagen varierar över tid. Ett högre HRV innebär att hjärtslagen har ökad förmåga att variera över tid, vilket är hälsosamt. När det sympatiska nervsystemet aktiveras leder det till att hjärtslagen ökar och det finns mindre möjlighet för variation mellan hjärtslagen (lägre HRV). Det parasympatiska nervsystemet sänker däremot pulsen och ger mer utrymme för variation mellan hjärtslagen (högre HRV). Det innebär att det är hälsosamt att hitta metoder för att aktivera det parasympatiska systemet eftersom det leder till lägre puls och till ökad HRV. Som du kunde läsa tidigare så innebär ökad stress att vi får en sympatisk överaktivitet och för lite aktivitet i lugn-och-ro systemet. Vid långvarig stress kvarstår den här obalansen även när du vilar, vilket gör att kroppen inte får återhämtning. Meditation är en teknik för att återställa den här obalansen och få kroppen att gå ner i varv. Därmed kan ökad hälsa skapas.
Referenser
(1) Jerath, R., Barnes, V. A., Dillard-Wright, D., Jerath, S., & Hamilton, B. (2012). Dynamic change of awareness during meditation techniques: neural and psychological collerates. Frontiers in Human Neuroscience, 6.
(2) Sambataro, F., Wolf, N, D., Guisti, P., Vasic, N., & Wolf, R. C. (2013). Default mode network in depression: a pathway to impaired affective cognition? Clinical Neuropsychiatry, 5, 212-216.
(3) Hamilton, J. P., Farmer, M., Fogelman, P., & Gotlib, I. H. (2015). Depressive Rumination, the the Default-Mode Network, and the Dark Matter of Clinical Neuroscience. Biological Psychiatry, 78, 224-230.
(4) Garrison, K. A., Zeffiro, T. A., Scheinost, D., Constable, R. D., & Brewer, J. A. (2015). Meditation leads to reduced default mode network activity beyond an active task. Cogntive Affective Behavioural Neuroscience, 15(3), 712-720.
Senaste kommentarer